Tänk vad tiden går snabbt igentligen!
Jag förstår inte att världen kan vara så orättvis från att allt är bra till att allt bara blir skit, min saknad efter min pappa är så oerhört stor så den går inte att förklara. Måndag den 19 juni mot 00.00 tiden så ramlar min pappa bara ihop han kan inte röra sig eller prata, vi ringer efter ambulans och han får åka in direkt ,hela familjen och min farmor,faster sitter och väntar i flera timmar på ett besked vad som hänt, dom kommer runt 04.00 och förklarar att pappa har fått en alvarlig hjärnblödning och att han kommer få stanna ett tag framöver ,efter en stund fick vi gå in till pappa på iva och hälsa på han ,när jag såg min pappa så bröt jag ihop han kunde inte röra sig längre han kunde inte prata längre. Just den dagen var den värsta dagen i mitt liv från att vara jätte pigg till att bara ramla ihop! Nu har pappa legat där i en månad och han är förlamad på vänster sida och kan inte prata så bra ,läkaren sa att chansen att han överlever är lika stor som att han inte överlever dom första 3 månaderna är dom kritiska. Varje gång det ringer så blir man så orolig att de hänt honom något, jag önskar att dessa månader går jätte fort och att vi kan få hem våran pappa snart, ifall han överlever så kommer inget bli som förut han kanske blir rullstols bunden eller så kan han bli förlamad i vissa delar och personligheten kan förändras , men han är fortfarande min pappa och jag älskar honom, så bara han kommer hem så kommer allt bli mycket bättre ! Vill säga några ord till alla som läser detta att va rädd om dom ni har föräldrar/syskon,vänner m.f en dag så kan det bara hända hur unga dom än är min pappa är bara 50år men all stress tog kål på honom, så snälla ta det lungt och ställ inte för mycket krav på er själva eller era nära och kära!
Dagen då allt förändrades!Nu idag så är min pappa bättre, det var verkligen en tuff tid och speciellt för min mamma.
Dom blev tvugna att flytta till radhus då det var svårt för min pappa att bo i hus.
Inget är som förr men jag är SÅ glad att han överlevde detta.
Och mamma du gör det verkligen bra ska du veta !
Det är bra hemskt, att något sånt kan hända bara sådär.. Det påminner en att man ska vara rädd om varandra. Hoppas din pappa mår bättre!
vad fint skrivet! Skönt att han mår bättre idag.
Jag tänkte bara tipsa om denhär sidan/bloggen
http://www.alskadehjartegryn.blogspot.com
En tjej som syr supersöta barnkläder till rimliga priser och det är lite retrostil på kläderna oxå:)
Har själv beställt en bodysuit m mössa och ett par ascoola brallor. Du får bestämma själv hur du vill ha kläderna också!
Bara ett tips:)
kram
Fint skrivet tycker jag också!
Tänk hur världen kan vändas upp och ned på så kort tid, och så annorlunda man tänker och prioriterar efteråt.
Känner igen oron från när min pappa fick cancerbesked 2005. Han är opererad och mår bra nu men friskförklarad blir man väl inte förrän efter tidigast 5 år har jag för mig... en lång väntan det också.
Så bra att din pappa mår bättre nu i alla fall! Och jättefint av dig att berömma din mamma!! Ibland undrar jag om det inte är de anhöriga som får dra det tyngsta lasset, beror på hur man ser det...
Hur mår du själv idag förresten? Och Oliver?
Vi tänkte fika imorgon (läs på FL). Vore jättekul om ni kunde komma!
kram/Emilie
tyckte kläderna va toksöta;)
