Förlossningsberättelse!

Tisdag den 16 Dec hade jag mått väldigt kneppigt hela dagen, men jag lyckades att få i mig mat ändå. Vi åkte ut till birsta för att handla en tavla och ett skötbord som vi tänkte fixa med på Onsdagen. Kl. 22.00 gick vi och la oss för att kolla på tv och sova för Joel skulle upp kl.06.00. Joel somnade men jag var vaken och mådde tok illa och hade kallsvettningar. Jag lyckades att somna runt 00.00 men sedan kl. 01.14 vaknar jag upp av samma illamående och en pöl i sängen. Jag reser mig upp och det fortsätter att rinna,  Går på toa för att se om jag kissat på mig =P Men jag var inte kissnödig men ändå rinner det. Jag väcker Joel och säger att VATTNET har gått. Han reagerar inte han sa bara försök att sova !
Sedan när jag säger samma sak igen så säger han va? Jag tar Joels telefon och ringer min mamma för att lugna ner mig och hon ber mig sedan ringa in till förlossningen och berätta detta. Jag ringer till förlossningen som vill att vi ska komma in inom 3 tim. Vi packar bb väskan, klär på oss och åker för att lämna Thea till mamma och pappa. Vi är inne på förlossningen och kl är då 02.20 och kör ctg och byter bindor för att se så att det är vattnet. Mina värkar är för svaga men det är vattnet som har gått så hon ber oss åka hem och komma tillbaka 14.00. Vi åker hem och försöker sova. Joel somnar direkt vid 05.00 och jag får ondare och ondare så jag kan inte sova. Vi åker tillbaka vid 14.00 och hämtar upp min mamma för att hon ska få vara med under förlossningen. Jag ligger där med värkar och har ctg på mig men värkarna var för svaga jag hade 5 min mellan dom. Så vi fick åka hem IGEN för att vila men hur lätt är det när man har så ont så man skriker. Om inte värkarna hade kommit igång riktigt innan 08.00 på morgonen så skulle jag bli igångsatt. Vi åkte hem och Joel somnade ganska snabbt och jag försökte verkligen ta mig igenom smärtan vilket var typ omöjligt men jag kämpade. Vid 22.00 så sa Joel nu måste vi åka in du kan ju inte ens stå på benen. Så vi ringde in och sa att nu kommer vi. Vi hämtade upp min mamma igen och åkte in. Jag fick ligga med ctg och värkarna var då starkare jag hade ca.2-3 min mellan dom. Hon kollade sedan om jag var öppen något och jag hade öppnat mig 4 cm så då fick vi komma in på förlossningsrummet och jag fick ta en varm dusch med lustgas, lustgasen ville jag inte ha för den smakade så sött och jag blev så yr så jag tog den bara någon gång. Efter detta så skulle jag gå till sängen för att dom skulle sätta ctg, antibiotika till barnet och en elektrod på lillens huvud sedan hade jag något på fingret också.
Dom kom in med socker dricka som dom ville få i mig vilket också nästan var omöjligt då man mådde så illa och hade ont.
Jag är uppe och går med alla sladdar och mamma och Joel masserar mig i ryggslutet. Sedan så började det bli riktigt kämpigt så jag ber om eda för jag var då öppen 6 cm men dom vill att jag testar en dusch med lustgas igen så jag gör det men det hjälpte absolut inte då. Det kommer sedan in en läkare som sätter detta och GUD vad skönt det var. Jag kunde nästan somna trotts smärtorna. 
När kl är 05.30 så mäter dom mig igen och jag var då öppen 8 cm och jag började få krystningsvärkar , då hjälpte inte edan så mycket så jag tog lustgasen ändå. Jag kämpade på och dom sa till mig att hålla emot krystningsvärkarna men det var typ helt omöjligt. Pga. detta så fick jag en tjock kant där inne som hindrade barnets huvud från att komma fram.
Måste tillägga att jag endast hade en studerande barnmorska som försökte allt men gjorde väldigt mycket fel.
Sedan kl.06.00 kommer en riktig barnmorska och hjälper till som tappar mig på urin och stänger av edan för att sätta värkstimulerande dropp hon började på 15 sedan höjde hon till 300. 
Kl.08.00 får jag börja krysta och satan i gatan vad detta gjorde ont. Efter 10 min säger jag att jag inte klarar mera och då försökte dom dra en massa skämt för mig som jag inte fattade. Jag skrek att detta kommer ju ta flera timmar kan ni inte dra ut ungen? Huvudet kom ut men han blev stasad så jag fick krysta fast jag inte hade nägon värk just då. Men jag kämpade och ut kom han men han var blå i ansiktet. Dom la honom på min mage och jag har aldrig varit lyckligare . Mamma,Joel och jag grät av lycka. Sedan fick jag krysta ut moderkakan och efter detta så sydde dom mig vilket jag inte brydde mig om när jag hade världens underbaraste mirakel på mitt bröst.
Efter detta så klämde dom hårt på magen för att få ut avslag och det ville jag inte vara med om när man har haft det så jobbigt redan men det var bara att bita ihop. Dom gjorde allt 2 gr för att praktikanten skulle lära sig och det tycker inte jag var lämpligt i huvudtaget. Sedan ville dom att jag skulle försöka kissa vilket absolut inte gick så dom satt en kateter på mig. Sedan fick jag duscha av mig och Joel var inne med mig så jag inte skulle svimma, och den stackaren stod och kräktes för att han tyckte att allt hade varit så omtumlande och jobbigt. Sedan fick vi komma in på bb och lägga oss och sova efter alla dessa timmar utan sömn. Vi stannade i 3 dygn pga. lång vattenavgång och gud så tråkigt det var men nu har vi ju fått kommit hem iaf :)
Jag kräktes inte alls eller mådde dåligt på det sättet men Joel mådde sämre, han har gått ner 6 kg pga detta men nu mår han bättre :) Han kände sig så hjälplös under alla timmar plus att jag har haft väldigt kämpigt efter förlossningen med maten, magen ,ryggen och brösten så han har varit så orolig och nervös stackaren.
Men det går ju mot det bättre iaf!

Förlossningen tog samanlagt 34 tim från att vattnet gick men jag är absolut inte avskräckt till att skaffa fler barn.
Detta var en väldigt häftig upplevese och det är värt all smärta. :)




3644gram!
51cm!
Nyfödd!
Bara någon minut gammal !

Kommentarer
Postat av: ruby

torts hur kämpigt du värkar haft det unger förlossnignen så ser jag verkligen framimot samma pina som dig:)

Fina bilder på lillen oxå:)

kramar

2008-12-25 @ 13:12:03
URL: http://rubykanoby.blogg.se/
Postat av: Lisa

Kikar in..Underbart berättat!

Grattis till er älskade son!!

Hoppas ni mår bra!

2008-12-25 @ 19:21:18
Postat av: ruby

:)

kan ni se vem han liknar mest å så?:)

2008-12-25 @ 22:44:57
URL: http://rubykanoby.blogg.se/
Postat av: Anonym

okej... har hört att de liknar sin pappa för de mesta när de e nyfödda för att de ska tära sig mer till varandra.. :)

2008-12-26 @ 20:34:46
URL: http://rubykanoby.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0